lastchamber.com

https://open.spotify.com/track/0YMzPd9mYx4txOuCnhYUGU?si=ndpdIGbqR5u0GBU09pBlFA

Det är inte främmande längre

När jag vet att jag är den äckliga

Det är mig det är fel på

Behöver man då fortsätta lossas

Eller kan man då skita i allt

Från 2011 till 2025

Mattias fixar print

När jag ska skriva om avhumanisering, ska jag skriva om hur humanism från alla olika håll ständigt politiseras.

Samtidigt som man står med djup respekt och god känsla, kryper mörkret på.

Att vi inte har kommit längre.

Humanioran står ständigt och i alla tider still.

Vad skulle kunna vara konstens nästa steg?

Kan den ta ett steg?

Kan den resa sig in i nutiden utan att skalas av?

Vi får försöka och misslyckas.

Främst vaken för dig

Kalsonger och vatten

Ett frenetiskt tittande

Dagen in och dagen ut

Jag la mig för att vila

Nedsänkt i emalj

I bakgrunden just nu

Jazz och luften som renas

Som vanligt

natten som kommer

Så många vill så mycket

Jag vill allt

Som människa befinner

Man sig

Vid sidan av landskapet

Människan och landskapet

Man är aldrig på riktigt

En del av det

Alltid som seende

Vid sidan av seende

Människa blir aldrig landskapet

Det är mörkt

Med det finns inget vackert

Total hängivelse

Inte ondska

Men avsaknad av allt annat

Kåthet i sin mörkaste form

Ett tåg

Alltid påväg mot definitiv död

Alltid alltid

Sen som vanligt

Skiten bara rinner ur mig

Hårtestar och aphex twin

Snön smälter och det är blött

Man gör det lätta därför att det är lätt

Sitter uppe apatisk

Snart förändras det

Sitter uppe på toaletten

Har fötterna på handdukstorken

Det är så varmt och skönt

Lyssnar på

Letar musik

Att somna till

Klockan är tickandes 03:14