Samtidigt som man står med djup respekt och god känsla, kryper mörkret på.
Att vi inte har kommit längre.
Humanioran står ständigt och i alla tider still.
Vad skulle kunna vara konstens nästa steg?
Kan den ta ett steg?
Kan den resa sig in i nutiden utan att skalas av?
Vi får försöka och misslyckas.